Typiskt sett är det till stor fördel att ha ett särskilt avtal, jämfört med att bara ha en accepterad offert. Entreprenader omfattar normalt så många olika frågor att det vore logiskt att anlita en jurist för avtalsskrivning. Det är dock tidskrävande och därför också dyrt att skriva detaljrika avtal, vilket gör att man inte tar hjälp av jurist. Det finns dock standardavtal, som är ett bra hjälpmedel, om beställningen ännu inte är gjord.
Det är vanligt förekommande att det bara finns en accepterad offert, som parterna tänker ska utgöra ett bevis för det som har blivit avtalat. Som avtal är offerten normalt otillräcklig. Offerten skrivs typiskt sett av entreprenören, som främst bevakar sitt intresse. Frågor som är viktiga för beställaren kan förbli oreglerade. Den exakta tiden för utförandet och vad som ska hända vid försening är några exempel. Det finns ingen lagbestämmelse som ger beställaren rätt till ett visst belopp per förseningsdag/-vecka/-månad.
Vad som ska utföras och hur, kan förtydligas genom att beskrivningar och ritningar görs till en del av beställningen. Ju bättre beskrivningar och tydligare skisser, desto mindre blir risken för missförstånd.
Står man inför det faktum att offert är den enda avtalshandling man har med sin entreprenör, så får man utgå från offerten. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att även kommunikation runt omkring kan ha flutit in i avtalet, som t.ex. mailkommunikation. Har du krävt saker kring utförandet av entreprenören, och har denne gett dig löften per mail eller SMS som du har kvar, så kan du ha bra bevis för att ditt avtal har utökats i förhållande till offerten.
